Recensioner

Röster om “Porslin” 2013

“Texten är fantastisk. Nattsvart Sonja Åkessonsk diskbänksrealism och en sorts desperat vädjande hopplöshet, skrivet med enkla raka ord som porlar och glittrar ur Anna Järvinens mun. Arrangemanget, som kontrast, är vansinnigt romantiskt med smekande stråkar och andas Monica Zetterlunds 1960-tal.” -Dagens Nyheter

 

“Järvinen, det vackraste tävlingen sett”  - Expressen

“Melodins vers är nästan vackrare än melodin något som efter ett par lyssningar gör att det blir en riktig helhet, inte bara en refräng. ”- Svenska Dagbladet

“Anna Järvinen har överlägset bästa låten i första delfinalen. Men vem är förvånad? ”-Aftonbladet

 

Om “Anna Själv Tredje” 2011

“Anna Järvinens nya tredje album är en game changer i svensk musik. “Anna Själv Tredje” är ett album så bländande välskrivet, välarrangerat och välspelat att alla som gör musik i Sverige från och med måste förhålla sig till det.” Dagens Industri
“På sitt tredje soloalbum, fiffigt döpt efter konstmotivet, byter hon ut föregående skivors rocksväng mot fjäderlätta arrangemang med stråkar och jazziga valstempon. Det blir en Monica Zetterlund-skiva för vår tid. Inte nostalgisk, inte falskt sentimental, bara ren och förkrossande vacker.” Nöjesguiden
“För Järvinen blir det den sista skivan i en trilogi som påbörjades med hennes solodebut, och de som skapar ytterligare en treenighet runt henne är Reine Fiske och Gustav Ejstes från Dungen. (…) Jag är inte den första som säger att det här är det bästa Anna Järvinen gjort, men jag nöjer mig med att inte vara den sista.” Svenska Dagbladet

” Så skör och orädd, vimsigt fladdrig och envist egenartad. Som ljudet av snabbt förbiflimrande solkatter och själsliga bråddjup.” Dagens Nyheter
“Hon har hyllats ordentligt för föregångarna. Det kan inte bli något annat än hyllningar för det här albumet. (…) En av årets bästa popskivor” Allehanda
“Järvinens trestegsraket till karriär är en häpnadsväckande saga.

Med tre album på fyra år brukar de flesta artister haverera i kvalité. Inte Järvinen, hon bara fortsätter rätt ut i en drömsk atmosfär och utvecklas.” Arbetarbladet
“Anna Järvinen har den sällsynta förmågan att i ena stunden kunna låta fragil och fallande för att i den andra ge en låt trygghet och pondus. Allt detta utan att tjuva på det genuina anslaget och bli teatralisk.” Barometern
“Sällan har det låtit så enkelt att bygga ett livsverk. Sedan 2007 års succédebut Jag fick feeling har Anna Järvinen bara låtit sina fantastiska sånger flöda ut till synes lika avslappnat och lätt som hon sjunger.” Borås Tidning
“Musikerna omkring spelar lätta toner. Ska vi leka att vi litar utan sans? För vi vet ju. Men man vill ändå stanna kvar. I värmen, i det överenskomna. Blunda och bara se kärlek.” Dagens Skiva
” Utan att det var meningen, blev hennes tre första album en trilogi. Bland dem är avslutande “Anna själv tredje” utan tvekan det sorgligaste. Det finska vemodet besjunger kärlekar som aldrig blev, relationer som härdas ut, som låtsas och som faller sönder. Albumet är sällsynt sammanhållet”

“Starka, stämningsladdade och känsliga melodier från början till slut.” GAFFA

” Nu är hon tillbaka där hon riktigt kryper under huden på lyssnaren, intimare och mer naket än tidigare. Hennes röst som är hennes vassaste vapen är inget Carolaaktigt starkt vrål utan mer försiktigt fraserande och det passar de vackra texterna ypperligt.” Gefle Dagblad
“Jag vet inte om hon betraktar sitt nya album som en naturlig förlängning av de föregående, Jag fick feeling från 2007 och Man var bland molnen från 2009, men det är just så det känns. Som den perfekta avslutningen på en vacker, värmande och intensivt vemodig trilogi.” Göteborgs Posten
“Ur hennes svävande, sköra röst filtreras hjärtesorg och längtan efter ett hem. Det blir som bomull med vassa kanter och är precis så fint som man förväntat sig.” Hallandsposten
“Hennes friflytande popmusik och änglalikt sköra röst når sin kulmen på “Anna själv tredje”. Skivan är både ett sorgset farväl och en hoppfull början på något nytt.” Helsingborgsposten
” Det är grönskande ljudmattor, med gitarr, fiol och orgel i ovanlig poptappning. Musiken är mer ett tillstånd av vardagsglädje, emellanåt förförisk, ibland med en anonym slöja över den ljusa rösten. Hon är nära, hon är flyende, blir en del av ett ibland suggestivt musikaliskt arrangemang, lite Woodstock-psykadelisk känsla.” Kristianstadsbladet
“Annas tredje skiva är här. Det är skört, vacker och alldeles underbart.” Kultubloggen
“Anna Järvinen har gjort en nästintill full­ändad platta. Om­sorgsfullt genomarbetad, ändå ström­mar hennes spröda sång och känslosamma blandning av pop, visa, folk, jazz, psykedelia, vardag och dröm fram som en porlande vårbäck.Dungen samt stråkorkester spelar så följsamt att det låter organiskt. Eller kanske rent utav andligt.” Metro
“I likhet med Håkan tyr hon sig till hoppet, ångrar ingenting och förlikar sig med livets komplexitet till fågelkvitter i ett soligt skogsbryn. En enorm skiva, sannolikt årets bästa. NSD
“Anna Järvinen och Dungen står för sitt eget sätt att göra musik: Det kan låta ultramodernt ena stunden, medeltida i nästa. Kreativiteten står i centrum och som lyssnare smittar det av sig - känslorna går rakt in. I de förlösande refrängerna är lyckokänslan omedelbar. Hur sorgliga texterna än är.” Smålandsposten
“Anna själv tredje är full av drömskt varm och omslutande pop som trots det viskande, smekande anslaget aldrig blir diffus eller mjäkig. Det är vackert, gripande och det både tröstar och river samtidigt. Det är en synnerligen stark samling låtar som både i text och ljudbild sätter fingret på så många känslor samtidigt att det är svårt att hinna med att känna alla.” NWT
“Samtidigt som den sinnliga folkpopen har en oerhört stark närvarokänsla tycks den också när som helst kunna sväva iväg bortom tid och rum.” Sydsvenskan
“Allt känns förfinat, en storstilad grace vilar fjäderlätt över hela helheten. För visst är det en uttänkt enhet. Allt ligger på samma nivå, fastän det musikaliskt rör sig mellan jazz, folk och vals. Tove Jansson och Bo Hansson. De psychrockiga gitarrerna från förra skivan syns inte till någonstans, nästan.” Tram7
“Anna Järvinen har på tre albums tid visat att hon är en mycket speciell artist. Hon låter anspråkslös men siktar högt – och på tredje albumet Anna själv tredje når hon längre än någonsin.” Upsala Nya Tidning
“Anna Själv Tredje lägger man inte undan efter någon vecka. Det är ett årstidssoundtrack, och ett perfekt sådant. Det här är vad jag kommer att lyssna på i vår, för jag älskar Anna själv tredje.Och jag älskar Anna Järvinen.” Värmlands Folkblad
Om “Man var bland molnen” 2009
” På samma gång högtidlig, eterisk och romantisk.” Dagens Nyheter

 

“Låtarna håller samma höga klass, skillnaden ligger främst i den musikaliska inramningen och produktionen. Gustav Ejstes har skingrat den dimma som låg över debuten, vilket gör att man hör Anna Järvinens drömska sång och den lätt psykedeliskt folkrockiga musiken på ett mycket bättre sätt.” Svenska Dagbladet
“Stämningen är lika sprudlande som svårmodigt medveten om allt det vackras förgänglighet. De fjäderlätta melodierna springer barfota ner till sjön och nattbadar. Deras vita skinn knottrar sig i kylan, men värms av vetskapen om att de är på väg rakt in i den Stora Svenska Sångboken.” Aftonbladet
“Anna Järvinen är något alldeles speciellt, hennes är musik något som man vill älska och vårda.”Arbetarbladet
“Hennes röst är som en stark viskning. Hon sjunger som på den sista utandningen. Och när hon drar efter andan är det en starkare textrad än många av de som uttrycks. Anslaget är lätt lätt lätt, även när det är starkt som i skivans allra bästa, i Är det det här det hela handlar om?. Där kan vi utse en av av årets låtar, redan nu.” Dagens Skiva
“Även själva musiken, kongenialt arrangerad och producerad av Gustav Ejstes från Dungen, doftar organiskt 70-tal med tvärflöjt, orgel och munspel. Den nya gröna våg som Sverige just nu upplever inom kost och livsstil märks i högsta grad även i musiken” Dagens Industri
“På omslagsbilden påminner hon om både Maria McKee och Gillian Welch. Järvinen har som de två amerikanskorna hittat ett helt eget musikaliskt uttryck, någonstans mellan gitarrpop och finstämda folkvisor. På andra soloskivan söker hon sig målmedvetet vidare, den här gången med fin produktionshjälp av Dungens Gustav Ejstes.” Expressen
“Anna Järvinen kommer så nära så nära att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Hennes söta spröda röst hittar in. Järvinen har fattat vad popmusik handlar om – melodier. Ljuva toner och handen i hjärtat-texter” Groove  
“En skiva som låter fantastiskt hela vägen” Hallandsposten
“Hon fortsätter i melodi efter text att bekanta sig med gamla minnen som om Monica Zetterlund sjöng efter Marcel Prousts bläck” Muzik
“Sångerna är somrigt romantiskt blommiga, men samtidigt också vemodiga. Anna sjunger nära, nära och musikaliskt fortsätter hon att utveckla symbiosen av folkpop, visa och progg till något alldeles eget.” Norra Västerbotten

” Den var naiv och mogen på en och samma gång. Folkpop i klassisk svensk granskogtappning men klädd i Converseskor, utslitna mellan fiken på Götgatan i Stockholm.” Norrköpings tidningar
” Redan vid de första tonerna förflyttas jag in i Anna Järvinens mjuka molnlandskap. Och jag vill stanna där. De inledande låtarna Låt Det Dö och Äppelöga framkallar känslan av att vilja småstudsa fram där man går. En lust att bara njuta.” NWT
“Det lätta barfotaspringet kontrolleras hela tiden av starka melodier, Järvinens lilla stora röst och ett underliggande vemod – det där som så ofta brukar kallas typiskt svenskt.
Och om typiskt svenskt är något bra, så är Anna Järvinen det svenskaste vi har” Smålandsposten
“I kontaktytan mellan hennes och Dungen-männens musikalitet händer något väldigt speciellt. Kanske rentav klassiskt.” Västerbottens Folkblad
“Anna Järvinen är Sveriges bästa sångpoet just nu. Eller popsångpoet, för hon gör väl poplåtar, även om melodierna flyr undan likt fjärilar och nyckelpigor på stadsgator. Hon skriver poetiska sångtexter – ja, dikter.” Ystads Allehanda

Om “Jag fick Feeling” 2007:
” Fritt och själfullt, men hela tiden fokuserat, bubblar Anna Järvinen som hade hon aldrig bubblat förr Det är popmusik som släpps på grönbete efter en oändlig finlandssvensk vinter. Det är popmusik som ger intrycket av att allting är möjligt” Svenska Dagbladet

” Ibland är musiken så bländande vacker att det gör ont i ögonen. . De vemodiga popmelodierna tonsätts av mullrande trummor, tvärflöjter, dämpat blås och klingande klaviatur och påminner både om Jan Johanssons ”Jazz på svenska” och David Bowies ”Aladdin Sane”. ” Aftonbladet  
“Det låter t som en skiva som har väntat i åratal på att komma ut.Förhoppningsvis står en motsvarande storpublik redo.” Dagens Nyheter

“Anna Järvinen har gjort årets bästa svenska skiva.” - Dagens Skiva

” Med stöd av Mattias Glavå, producenten bakom Håkan Hellströms debut, gör Anna Järvinen popmusik som tillåts vara precis så levande, spretig och motsägelsefull som det hon vill uttrycka.”Dagens Industri 

” Hur mycket mörkret än lägger sig finns det ett leende i Anna Järvinens vinglande, sprudlande popmusik som smittar och rycker med. Nästan hur hårdhudad man än är.” Groove
“Texterna är fina och personliga små vardagsbetraktelser eller sorgsna vittnesmål om utanförskap, klädda i ett charmigt folkpopsound som doftar tydligt av 70-tal.” Helsingborgs Dagblad
” Med grunder i tassande jazz, luftigt 70-tal, mjuka folktoner och svensk vistradition bygger Järvinen upp en förtrolig stämning där känslor svallar under en aktsam yta. ” Muzik